Längtar hem till mina pojkar! Mina älsklingar. Dom finaste i hela vääärlden. Ska inte klaga dock för jag sitter faktiskt på bussen nu. Det ska tvångspussas när jag kommer hem!

Jag och min bästa vän sen 20 år tillbaka har fixat våra groll. Vi träffades i söndags, lagade lite förjävlans god mat och snackade skit som bara vi brudar kan. Känns jävligt skönt! Som att en hundrakilos tung sten lyfts från mina axlar. Faktum är att jag aldrig kommer kunna skiljas från henne, vi är ju uppväxta med varandra så hon är som min syster. Kan vi inte bara lägga av att kriga nu och börja älska! Det gäller oss båda, vi är båda lika tjurskalliga.

Baj baj buss! Hej hej älsklingar! So long readers!

På bussen, tidig morgon. Måndag. Men I love it. Var sjuk torsdag och fredag så jag fick en långhelg. Trots att jag gick upp klockan halv sex så är jag riktigt måndagspigg. Skönt! Work, here I come!

Den här jävla blogg.se-appen är riktigt jävla kass. Har försökt publicera cirka sex inlägg och varje inlägg har försökt skickas minst 5 gånger. 1/6 inlägg har skickats och bara för att jag säger det nu kommer detta inlägg publiceras felfritt. Låt se!

Har äntligen stampat förbi blogg.se-appen vilket betyder att jag kan uppdatera här.

Här sitter jag ensam i personalrummet med min kaffekopp och väntar på att någon till förutom jag ska ha första rasten. Är trött idag, jäkligt trött! Hade egentligen tänkt shoppa lite idag efter jobbet men jag känner redan nu att jag inte kommer orka det. Slutar ändå fyra imorgon så då tänkte jag istället dra med mig ungen på en shoppingtur. Han behöver lite saker också, bland annat pysselsaker.

Funderar även på att börja skriva en lite mer familjeaktig blogg men jag vet inte. Vill respektera min sons integritet eftersom att han inte riktigt är i den åldern man kan fråga riktigt. Vad tycker ni om det?

Ja, då har jag varit på 4 arbetsintervjuer, det känns som att det gått bra men man vet ju aldrig. Var tvungen att avboka en intervju idag för jag hade 3 intervjuer + jobb inbokat idag. Det slutade med att sl.se ljög för mig och jag kom lite vilse och sent till en intervju men min Iphone räddade min dag. Jag älskar den briljanta idéen med gps för gående! Jag har även två intervjuer till som jag måste boka, så jobben är ett steg närmare i alla fall.

Ja just det ja, jag sökte ju även ett timvik vilket jag självklart fick så nu är jag bokad på jobb, tisdag, onsdag och torsdag. Äntligen får jag jobba lite! Har saknat det som fasiken.

Nej nu hade jag nog inget mer att säga just nu (eller jo men jag pallar inte med mer dramarama i kommentarerna). Hade tänkt slänga i mig själv och Kid i badet, senare ska vi åka till vår underbara Mister!

I några dagar nu har jag varit Miss Negativitet herself. Jag har inte sett ljuset i tunneln, jag har inte haft hopp. Faktum är att så fort saker och ting börjar arta sig i mitt liv så kommer någonting som förstör allting, det har hänt gång på gång. Jag har kämpat i hela mitt liv efter saker som jag inte ens kommit i närheten av. Så fort det börjat fixa sig så har jag fått en bitchslap av verkligheten. Detta har gjort mig jävligt bitter. Men nu orkar jag inte mer, nu ska det för fasiken fixa sig! Jag SKA ha ett jobb, jag SKA ha en lägenhet och jag SKA se hopp. Istället för att leva i the past ska jag blicka framåt, se möjligheter.

Jag har faktiskt två arbetsintervjuer att se framemot, jag har skickat ansökan till alla jobb jag kan tänkas söka. Jag är på väg någonstans och jag ger mig inte förrän jag sitter där med det liv jag vill ha, som jag, vi, förtjänar. Jag har levt i detta i år, varför ska jag inte kunna leva i det en liten stund till? Det är dags för mig att må bra nu, jag förtjänar det efter allt skit jag gått igenom. Jag vägrar låta mig slås ned en gång till. Nu är det dags för förändring!

Ja just det, jag glömde skriva om att jag har en till arbetsintervju nu. Detta är en heltidstjänst och dom är "mycket intresserade av att träffa mig", det är bevis nog på att det finns hopp. Jag tror inte riktigt på mig själv antar jag, eller rättare sagt, jag tror inte att folk tror på mig, ser på mig med rättvisa ögon för jag vet att jag är en jävel på mitt jobb. Jag har inte mycket erfarenhet men jag har så mycket annat. Jag ska gå på dessa två arbetsintervjuer och kicka ass! Jag ska visa dom mitt rätta jag. Om jag får ett jobb eller ej är skitisamma, jag är nöjd så länge jag har gjort mitt bästa och jag vet att jag en dag kommer få belöning för det.

Negativitet bort bort bort! Positivitet är ordet!

Min flitighet har belönats! En arbetsintervju är bokad den 15:e augusti. Jag skrev nog att Mister tipsade om att jag skulle skicka mail till ett par förskolor i min kommun, jag tänkte att det är lite konstigt eftersom att dom inte alls lagt ut några tjänster på ams.se och att det inte alls var säkert att de behövde folk. Idag när jag öppnade min mail så hade jag fått ett svar av en av de förskolor jag skickat mail till med CV och personligt brev. Hon skrev att mitt CV och personliga brev var intressanta och att de behövde en barnskötare som ska arbeta som assistent till en pojke med hörselnedsättning. Tjänsten är 100% tills den sista juni nästa år. Jag blev eld och lågor för det är just den typen av arbete jag strävar efter, mitt mål är att jobba med barn med behov av särskilt stöd. OM jag skulle få denna tjänsten så skulle det varit en galet bra erfarenhet för mig, jag har inte så mycket erfarenhet på papper nämligen och att ha arbetat med en funktionshindrad pojke i ett år är en jävligt bra erfarenhet med tanke på att det just är såna jobb jag vill ha senare i livet också.

Nu är detta bara en intervju och förmodligen kommer jag inte få jobbet men en intervju är en intervju, ett steg närmare målet. Jag är överlycklig bara för det är fasiken inte ens lätt att få en intervju i dessa dagar. Och appropå det! Denna intervju ska jag förbereda mig för för en gångs skull. Jag har hittills bara varit på korta arbetsintervjuer, väldigt oläskiga. Denna kan bli läskig.

Hädanefter ska jag inte underskatta Misters tips och råd. Han är kign över jobbsökande!

Så, den 15:e augusti klockan 11:00 ska ni läsare hålla tummarna för mig! Weiho!

Min motivation är på topp! Jag har sökt alla jobb som går att söka som barnskötare på Arbetsförmedlingen.se. Jag har ringt diverse inkassobolag och fixat så att jag kan betala av mina skulder, jag hamnar alltså inte hos Kronofogden som jag varit rädd för och haft ångest för länge. Jag har dessutom skickat mail till olika förskolor i min kommun där jag skrivit att jag jättegärna skulle vilja jobba hos dom, om inte heltid så timvikariat. Det var självklart Misters briljanta idé. Han är bra min Mister! Han är bra på att tända till den där jädra raketen i arslet på mig så att jag är tvungen att ta tummen ur arslet och skjuta iväg på en resa genom den oändliga sfären av arbetssökande.

Jag hoppas min motivation håller i sig, jag är en jävel när det väl sätter igång men sen tynar den ner gång på gång... men inte nu! Nu ska det bannesig fixa sig! Planen är att jag ska få ett jobb, sedan ska jag, Kid och Mister flytta ihop. Låter enkelt men det är det inte i dessa blåa dagar oavsett all jävla motsägande "statistik" som finns.

Jag mår bra nu. Det känns nästan olagligt att säga men jag gör verkligen det. Jag... vi är på väg någonstans. Och jag har kommit till insikt med så många viktiga saker som gjort mitt liv till det bättre. Gjort mig bättre. Som sagt, det känns som att jag inte "får" säga det på grund av vad jag varit med om men jag antar att det som inte dödar en gör en starkare. Jag vill inte blicka bakåt och fyllas med sorg. Jag vill leva idag med mina insikter och blicka framåt.

PUNKT.

Vår helg med Mister har varit helt fantastisk. Bara skön, spontan och avslappnad. Vi spontaniserade (not a word I know) fram ett ganska stort pysselprojekt. Mister har papper på rulle så vi rullade ut papper ända från vardagsrummet, in i köket och tillbaka ut i hallen, sedan ritade Mister en bilväg och parkeringsplatser på pappret, Kid ritade gräs och en begravningsplats (fråga mig ej varför). Jag gjorde ett vändbart hus av en kartong. Ena sidan fick bli 'Kids Coola Hus' och andra sidan fick bli en brandstation. Tog nog flera timmar att göra det men ack så roligt det var. Dagen efter åkte vi en stund till Mulle Meck-parken. Jag älskar verkligen att umgås med mina älsklingspojkar!

Klicka på bilderna för att se dom större!

Jadu, jag har haft det lite fullt upp den senaste tiden. Inte med jobb, inte med plugg utan jag har varit upptagen med att leva life med mah Mistah, mah Kid och mah Goddess.

Jag och Roxanna (aka mah Goddess) passade på att gå ut och äta och dricka lite öl på en uteservering medan Mistah ändå var på vift i ett annat land. Det blev tapas på ett hak i Jakan, supermysigt! Vi satt där i flera timmar och bara pratade och åt. Vi har bestämt att vi ska ut och äta varannan månad hädanefter. Superbra eftersom att vi pratar så jäkla mycket om att göra saker men vi kommer aldrig till kritan. En perfekt dag och kväll som man definitivt måste se till att göra fler gånger. Det är nämligen inte alltid man får äran av att umgås med sin bästa vän helt på egen hand när man verkligen kan prata och umgås på riktigt på något sätt. 

När Mistah kom hem från Tyskland så var jag självklart där med überstädad lägenhet för att ta emot min fina semestertrötta älskling. Vi har haft några fina dagar på tu man hand och även några familydagar där vi bland annat badat och träffat släktingar. Helt underbara dagar!

Min Kid fyllde 4 år i söndags också. Stora grabben! Så vi hade ett litet kalas för plutten. Otroligt besviken, som vanligt, på diverse släktingar som inte kunnat komma för att de var bakis... det säger sig självt tycker jag.

Nej nu ska jag leka riddare med Kid.

Min älskling är i Tyskland på festival. I miss him! ♥
Jag saknar att ligga såhär med honom på morgonen. Att ha våra chilla nätter.

Men denna semester är han verkligen värd efter allt slit han har haft fullt upp med den senaste tiden. Han verkar ha det jättekul där. Jag har förberett lite, jag ska bland annat städa hos honom, sen har jag gjort en sak, och köpt en sak man ska ha i. Jag har haft någon konstig form av idéläcka den senaste tiden. Jag kom även på en till sak jag och Mister måste göra någongång i sommar, helt gratis... nästan i alla fall.

Imorgon skall vi åka till jakan då. Idag sover vi hos morfar. Jag ska tvätta matta och ja... allt. Men soooft! Ha det niceness!

Jag har varit med om en grej. En ganska stor grej. En väldigt stor grej. Det är ingenting som jag vill ta upp i bloggen, när jag inte längre är känsloblockerad eller vad fasiken jag är nu så kanske jag skriver metaforiska inlägg om detta men jag kommer inte nämna vad som hänt.

Just nu är det inte så bra med mig, jag går på hård medicinering, jag är svängig i mina känslor och i mitt humör och jag tvingas gång på gång berätta om detta... i detalj... till Farbror blå.

Men jag har världens finaste människor runt omkring mig. Hittills har jag mest sökt stöd hos min Mister för han var den första som fick reda på detta, han var där direkt efter händelsen, han har varit min krycka kan man säga. Han har funnits där för mig på ett sätt jag aldrig kunnat tänka mig. Första dagarna tog han ledigt från jobbet och vi låg bara och var hela dagarna, jag behövde verkligen det och det är på grund av honom att jag ändå hanterar detta så bra som jag gör. Han är bara helt fantastisk! Jag gråter lyckotårar när jag tänker på det. Han är så fin! <3

Jag vill däremot tacka även dig Roxanna! Du har fått ta en liten annan roll i detta men du är fortfarande ett fantastiskt stöd, jag vet att jag kan ringa dig som jag kan ringa Mister men med dig vill jag bara vara och glömma bort istället för att älta. Du är den absolut bästa vännen man kan tänkas ha! <3

Me dont use heavy make up anymore.

Idag har jag varit och tittat på "jaggajbilar" med Kid och Mister. Inte för att jag är något som helst intresserad av raggarbilar eller bilar i allmänhet men Kid är, som jag säkert sagt tidigare, helt tokig i bilar. Det var en liten mysig utflykt med mina två älsklingspojkar. Hade önskat mig kaffe däremot men man kan inte få allt här i världen. Efter att vi virrat runt i bilen och strosat runt där med en Kid som vareviga sekund sa "jaggajbil, jaggajbil, jaggajbil" så åkte vi hem till Misters far och fikade (KAFFE!), snackade lite skit och sedan fick vi skjuts hem av Mister.

Mister träffar grabbarna ikväll och jag har haft det mys med Kid hela kvällen. Han har tjatat om att få se "piratfilmen" (Pirates of the caribbean) så jag laddade ner (ja, jag är kriminell) tvåan som vi satt och tittade på och käkade lite lördagsgodis. Kanske inte världens mest normala grej, att ladda ner en 'vuxenfilm' åt sin snart 4-åriga son men faktum är att han faktiskt får ta och lära sig själv att det kan bli lite läskigt ibland och att det är helt normalt att bli rädd. Tror ni pojken blev rädd? NOPE! Han sprang istället runt resten och kvällen och lekte pirat för fulla muggar.

Imorgon är det MIN dag, MORS dag och jag är MOR. JAG! Vem vare som sa martyr? Jag har fått en darth vader-teckning av min helt fabulöst duktiga Kid. Imorgon ska det däremot inte firas, ska rita ett kort med Kid imorgon som vi ska ta med till Mummi, sedan ska jag och Mister droppa Kid och ha lite alone time med varandra, rödvin står på schemat och självklart lite rajtish tajtish.

Nej nu ska jag nog ta och lägga mig och glo lite teve om det kommer nå bra, annars fungerar National Geographic alltid.

Och föresten, jag vet att det blir mycket vardag nu, jag känner att jag snart ska ta och skriva ett mer seriöst/konstigt inlägg men det måste komma naturligt.

Idag har jag och Kid varit på Bögs gård med hans dagmamma och alla barnen. Var en mysig utflykt och jag fick även chans att knyta kontakter så att Kid kan få leka med en av hans kompisar efter dagis. På vägen dit åkte vi mammas sambos taxi och jag fick reda på i taxibilen att han inte kunde skjutsa hem oss efter, där stod jag utan vagn, kontanter, bussremsa och vägbeskrivning så jag kontaktade Mister istället och underbar som han är skjutsade han hem oss.

När jag kom hem och satte mig vid facebook såg jag att jag hade en relationsförfrågan, av killen jag strävat efter i ett halvår, av the kign of my ♥, ett ändrande av relationsstatus. Rusade in på toa (enda stället mammor får vara ifred) för att ringa Mister om detta verkligen var sant och inte ett misstag och guess what...

Jag blev så jäkla lycklig att jag grät av lycka! Detta ändrar ingenting för vi har träffats och varit monogama i några månader nu. Det har blivit mer och mer seriöst.

Och ja, det är mitt ex. 'Vi' gjorde slut i december, jag var helt förkrossad. Jag har nog aldrig kännt så i mitt liv, trots att man blivit ledsen förut med ett brustet hjärta men det har alltid gått över fort och jag har slutligen kännt att det varit rätt, det kunde jag inte med honom. Jag kände på något sätt hela tiden att han är Han för mig nu, trots förvirring och diverse annat så har det under all denna tid legat där i bakgrunden. Vi träffades någongång i januari tror jag, jag skulle hämta mina saker ifrån honom, det slutade med att vi pratade en massa och jag inte alls hämtade något. Den gången när jag såg honom där i porten så kände jag i verkligen hela kroppen att jag älskade/älskar denna man. Vi fortsatte träffas, det ena ledde till det andra och nu har vi träffats kontinuerligt i några månader och verkligen lärt känna varandra på nytt, så som vi egentligen skulle gjort i vårat förhållande. Jag har lärt mig mycket, framförallt har jag lärt mig att uppskatta honom, det finns ingen så bra som honom, han är unik. Vi hade problem innan, jag mådde dåligt, han mådde dåligt, vi lyssnade inte på varandra, kommunikationen var helt rubbad. Idag pratar vi om allt, idag inser jag att jag inte vill ändra på denna man för han är perfekt precis som han är. Självklart måste man kompromissa med småsaker för den andres skull men det är ingen one man show längre.

Och här är jag idag! Lyckligare och kärare än någonsin! Som han säger, detta ändrar inte på någonting men ändå så gör det det för mig, jag kan känna mig fullständigt trygg nu, det är skillnad på 'titel' och inte titel, inte till det negativa utan till det positiva.

Och nu vet ni även vad många av mina skumma blogginlägg handlat om.